Vad gör dagens politiska generationsväxling för attityderna i Israel?

Då stafetten räcks till en ny generation väcks både hopp och fruktan. De äldre trängs tillbaka och de unga stormar fram. Förr tvangs mästaren lämna över till sin gesäll, i dagens vetenskap gör sig yngre forskare ofta kvitt vad äldre kolleger har skapat.

Också i politiken stelnar de äldres världsbild, varpå de yngre fordrar att den moderniseras. På Margaret Thatcher, Helmut Kohl och Hosni Mubarak lurpassade yngre maktkandidater. Över den s k arabiska våren svävar i dag – utom önskan om bredare deltagande – generationsväxlingens vassa bila.

Mellanösterns generationsbyte stannar inte vid arabstaterna. En insändare i The Economist (18.8) hävdar, att hela de äldres problembild har blivit irrelevant: ”The Jewish diaspora is ideologically divided by generation. The generation represented by Sheldon Adelson, a billionaire contributor to the Republicans, is more likely to be concerned with ‘settlement, conquest and conflict’ and to ignore the demographic time-bomb facing Israel”. Skribenten anser sig “profoundly uncomfortable with older generations’ callous and unwise turn away from the forthcoming, obvious conundrums with which we’ll have to deal.”

Peter Beinart

Läsning av ny litteratur bekräftar generationsväxlingen. Författaren Peter Beinart pekar i sin omtalade bok i år, The crisis of Zionism, på hur yngre israelers värderingar skiljer sig från de styrandes. Yngre anser att judar i dagens värld har undsluppit många tidigare hot. De inser att alltfler samtida judar (särskilt efter Sovjets fall) lever i demokratier där de kan nå viktiga poster. De yngre överger därför den tonvikt på hot och offeranda, militära lösningar och nollsummetänkande som t ex flera Israelregeringar utvecklat. Man vill ha välfärd och det avspända samhällsklimatet i utvecklade stater.

Yngre judar har inte präglats av 1930-talets förföljelser, inte heller av de solidaritetskänslor som sexdagarskriget 1967 väckte. Många erfar öppen olust över bosättandet och dess konsekvenser. De överger en ortodox religionsutövning för en mer pluralistisk livsstil, och i varje fall mer liberala unga gifter sig oftare utanför den judiska gemenskapen. Att vissa yngre israeler strängt vill iaktta gamla seder, ingår tidiga äktenskap och skaffar många barn samt driver teologiska studier är sant, men detta hör till den nya pluralismen. I stället för att som förr aktivt söka påföra de sekulära israelerna sina religiösa seder nöjer sig dagens ortodoxa – haredim – med att odla sina egna gemenskaper.

Theodor Herzl

Att följa det som sägs om dagens Israel är som att se två helt olika länder analyserade, samtidigt som dessa tolkningar är intvinnade i varandra. Bilden av ett blomstrande aktivt samhälle där en judisk identitet fritt står till buds, står mot en ständigt rustad militärstat, ett veritabelt Sparta som nu märks via olika krav på Iran. En åsiktsklyfta råder som en gång förebådades av Theodor Herzl med orden ”Vi vill inte ha en boerstat, utan ett Venedig.”

År 2002 skrev Bernard Avishai i liknande anda: ”Three generations after the Zionist revolution succeeded, Zionist ideas had become wrong. Their persistence in Israeli political life was unforeseen and, in retrospect, unfortunate; the Utopian improvisations that had given priority to inventing the nation – collective, exclusive Jewish land tenure, for example – became the justification for serious acts of discrimination against individuals.” (The tragedy of Zionism. How its revolutionary past haunts Israeli democracy, xvi). Liknande tankar blev kända i Sverige bl a genom Göran Rosenbergs bok Det förlorade landet (1996).

Också i USA trängs den äldre generationens syn på Israel nu tillbaka. De föreningar som samlat 1930-talsisterna försvagas medan mer liberala organisationer (som J Street) fångar upp de yngres inte så nationalistiskt självcentrerade, utan mer flexibla åsikter. Yngre judar som inte själva upplever sig diskriminerade ser ljusare på sina utsikter. Enligt dem hotar däremot den extrema sionismen den judiska själen och Israels själva existens. Med de yngres mått – ett Amerika med lika rätt och karriärchanser – framstår Israel som potentiellt isolerat, ja låst i gårdagskonflikter. Att de äldre kristna med anglosaxisk bakgrund tappar tyngd i den amerikanska befolkningskartan bidrar också det till att banden med det ”judeo-kristna arvet” luckras upp.

Israelisk bosättning på Västbanken (Foto: Modi’in Illit Municipal Council)

Man kan som en specialrapport i The Economist nyligen (”Judaism and the Jews”, 28 juli 2012) se hoppfullt på judarnas situation och utsikter i världen, även om konflikterna kring Israel inger oro på grund av de styrandes mål. Är det rimligt, eller bara prov på naiv ekonomism, då tidskriften säger sig tro att en mer fredlig attityd vore möjlig bland israelerna, i det fall de rättrogna – haredim– av Knesset tvingades göra militärtjänst och fick släppa sin nuvarande skattebefrielse?

I samma Economist-bilaga ifrågasätts den sorts försvarare av Israel som ser överlevnadens problem i första rummet, som på märkligt sätt blandar aggressivitet och offermentalitet och verkar ta mindre ansvar för att Israel utövar en pragmatisk form av sionism. Mick Davis, ordförande i Jewish Leadership Council, har sagt: ”- If the prime minister of Israel wants to speak for the Jewish people, then he must articulate the values of the Jewish people, and he doesn’t do that. Settlements can’t possibly be the values of the Jewish people. The Jewish people place great emphasis on life, on how they interact with their fellow men: How can building settlements willy-nilly be Jewish values simply because you say there’s a mitzvah [religious precept] to occupy the land?”

Peter Beinart ställer en lika avgörande fråga: ”The struggle to help the Jewish state return to its founding ideals is not a struggle for Israelis alone. It is a struggle that calls all Jews because Israel is the great test of Judaism in our time. If Israeli democracy falls, it will fall for all of us. No matter where we live, we will spend our lives sifting throught the political, ethical, and theological rubble.” (The crisis of Zionism, 196).

Läs även: “Lärorika studier av Israels försvarsideologi”, i Svensk Tidskrift, 7 oktober 2011.

Annonser

0 Responses to “Vad gör dagens politiska generationsväxling för attityderna i Israel?”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv