Vad kan en dyster emigrant säga unga ryssar i Väst?

Kring vissa författare uppstår en nimbus. Ordet betyder ju dimhölje eller dunstkrets, och en sådan omger om någon den ryske författaren Vladimir Nabokov. Hans tvära, egensinniga och misantropiska berättelser i sig kan knappast försvara det envisa och artiga intresse som han möter, och som brukar blossa upp igen utifrån något påstått bortglömt tema eller detalj i hans verk, just när han förefaller att ha avförts från diskussionen.

Kanske var Nabokov i första hand, tänker man, en skapare av sin egen nimbus?

Det ständiga intresset är märkligt för egentligen har det viktiga och uttömmande om honom sagts för länge sedan.

Det sker hos hans biograf Andrew Field, som redan gav ut en första version av sin levnadsteckning 1966, elva år före Nabokovs död. Den definitiva versionen utkom 1986, med titeln VN. The Life and Art of Vladimir Nabokov. Samtidigt som Field, enligt bästa biografiska sed, förbereder sin genomgång av Nabokovs myllrande och växlingsrika liv genom att visa på alla tänkbara familje- och släkthändelser som kan ha format hans fåfänga, ångestfyllda och observanta jag, ger han som på en bricka läsaren själva nyckeln till Nabokovs självbild och temperament.

Nyckeln är narcissismen.

Narcissos var ju ynglingen som i den grekiska sagan lutade sig över källan och föll i trance inför sin spegelbild. Hur mörk och livsfientlig denna attityd kan vara visar Nabokovs författarskap, där självförälskelse och reflexmässigt utestängande av ”världen”, liksom ideliga teman med speglingar och dubbelgångarmotiv möter oss. Hur medveten var Nabokov själv om den problematik, till vilken hans nära relation till (den närmast dyrkande) modern starkt bör ha bidragit?

Vi vet bara att Nabokov avskydde Freud. Det är alltid något, men kan ha ingått i hans allmänna avoghet. Field kan däremot belägga att tidiga psykiatrer som Havelock Ellis (trots att hans avhandling om sexualiteten till 1935 enligt uppgift bara fick säljas till läkare) fanns med i familjens omfattande bibliotek i St Peterburg där den unge Nabokov åtminstone bör ha kunnat läsa vad som vid tiden fanns tillgängligt om den ”morbida sexualiteten” med Ellis uttryck.

Varför då denna synpunkt på Nabokov? Den föranleds av en ny bok häromåret, den rysk-amerikanska litteraturvetaren Nina L Chrusjtjevas energiska inlägg Imagining Nabokov. Russia between art and politics (Yale Univ. Press 2007, 233 s) där Nabokov tilldelas ett helt nytt uppdrag, 35 år efter sin död. Chrusjtjeva är som namnet antyder släkt med Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov (sondotter) vilket bara det ger boken intresse, men hon talar också för den generation som var ung då Gorbatjov monterade ned Sovjetregimen.

I Imagining Nabokov hävdas det, att Nabokov har skaffat en helt ny läsekrets. Inte de besvikna emigranterna, inte heller de bittra världsföraktarna. Nej, nu sägs han tilltala ryssar födda från 1980-talet som blivit utleda på klassiker som Pusjkin och Tolstoj. Denna generation har fått nog av patos och sentimentalitet, ja hela den omedvetna förväxling av myt och verklighet, av grandiosa önskningar och krass verklighet, som uppbar och begränsade den äldre ryska litteraturen.

De yngre önskar sig inte fler stora romaner utan figurer  minst lika sakliga och genomskådande som de själva och då passar Nabokov in. Han är nämligen en lika stenhård nyttomänniska och individualist som de nu levande postsovjetiska ungdomarna själva, och inte minst hans sätt att hantera kulturklyftan mot Väst är till hjälp.

En läsare kan undra om detta stämmer, men kanske vet Chrusjtjeva bättre. Den ruffhet, den ironi och det rutinmässigt nedlåtande sätt som Lolitas sårbara och mänskligt så otillräckliga författare visar (”Jag håller på elfenbenstornet, och vill enbart behaga en enda läsare – mig själv”) ger kanske, om inte vägledning så dock ett slags självförsvar för de ryssar som nu träder ut i sin omvärld.

Att låna den högdragnes nimbus är till sist också bättre än att möta omvärlden beväpnad.

Annonser

0 Responses to “Vad kan en dyster emigrant säga unga ryssar i Väst?”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv