Music Hall blev imperiets komiska säkerhetsventil

Berlin hade sina klubbar, Sovjet sin Krokodil. I drottning Victorias England lättade man sinnet i Music Hall. Där gick det ändå inte alltför grovt till. Som ståuppkomikern Frankie Howerd har sagt: ”För Guds skull, låt glädjen stå högt i tak, men låt den mildras av värdighet, den återhållsamhet som vi också kan visa när vi vill lätta upp stämningen!”

Det låter brittiskt!

The Oxford Music Hall, Oxford Street, London

Få kan bättre skildra den förening av respektlöst häcklande och fin ironi som är Music Halls hjärta än John Major. Ja just han, den sympatiske premiärministern som inte bara lotsade Storbritannien vidare efter Margaret Thatchers snöpliga fall, utan som också gav brittisk politik ett leende ansikte på nytt.

Major växte upp med en far född i den viktorianska tiden – 1879. Efter att i trettio år ha varit komiker blev så Tom Major vid 60 års ålder oväntat far till en blivande premiärminister. John Major, som vänt politiken ryggen är numera historiker och har utom memoarer skrivit en bok om cricket.

Music Hall, menar han i sin nya bok Old man: A personal history of Music Hall (2012), mötte det behov som 1800-talets industriarbetare kände: av mat, alkohol och chans till vadslagning, med gott om sångare och akrobater, magiker och transvestiter, plus en rad udda och exotiska figurer från hela världen.

Publiken var nöjd, men för dem som uppträdde var priset högt. Få dog en stilla död, många slutade alkoholiserade eller förfallna. Major nämner en Music Hall-stjärna som efter att någon kallat honom ”fördetting” gick till en park och sköt sig. Den bejublade stjärnan Lottie Collins – som i hela 18 år varje kväll sjöng sitt succénummer ”Ta-ra-ra-book-der-ay” föll troligen offer för sitt rasande tempo och avled ung, 1910, bara 44 år gammal.

Major hyllar som sig bör de gamla namnen: Marie Lloyd, Dan Leno, Harry Lauder och Little Tich.

Efter första världskriget var dock Music Hall historia. De nya medierna, radion och senare tv, jazzens genombrott och ändrade förväntningar satte punkt för en av imperiets mest graciösa och populära former av underhållning.

I dagens artistvärld anknyts det ibland till Music Hall. Major nämner Morecambe and Wise, Bruce Forsyth och Shirley Bassey. Från 1953 till 1983 sände BBC en Music Hall-serie från City Varieties Theatre i Leeds, ”Good Old Days”, med Leonard Sachs som elegant och tungvrickande värd.

Good Old Days gick tidvis även i svensk tv.

Se Frankie Howerds bästa:

Frankie Howerd vid the Oxford Union:

Annonser

0 Responses to “Music Hall blev imperiets komiska säkerhetsventil”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv