Monarkier – välgörande i Mellanöstern

Kung Fuad av Egypten - fredsmäklare i den arabiska våren? (Foto: S323ss)

Kung Fuad av Egypten – fredsmäklare i den arabiska våren? (Foto: S323ss)

Skulle den arabiska våren ha avlöpt bättre, ifall Mellanöstern och Nordafrika hade haft kvar fler monarkier?

Ja, svarar Michael L Nash i ett aktuellt nr av engelska Contemporary Review. Nash konstaterar att det från början kungafientliga USA i dag visat sig ha lätt att samverka med monarkier och att denna statsform gjort det lätt för supermakten i det annars oroliga Mellanöstern. ”Det är som om Walter Bagehot [känd försvarare av en konstitutionell monarki] hade återuppstått och infiltrerat CIA,” skriver Nash.

Varför gillar då dagens USA monarkier? Nash: ”Den brittiska erfarenheten av konstitutionsbunden monarki … tycks vara det slag av styresform som USA är böjt att godta i dag…. Makten har spritts; den kan legalt tillhöra en gren av statsmakten men utövas av andra, som är ansvariga inför ett tredje eller ett fjärde statsorgan. I detta finns en maktbalans [av ett slag] som ligger amerikanerna om hjärtat.”

Goda exempel utgör kung Idris I av Libyen, vars styre var milt jämfört med Khadaffis, likaså de hashemitiska väldena i Jordanien och Irak, samt ett Marocco vars sultanat 1957 ersattes av en monarki under kung Hassan II. En låt vara autoritär person vars efterföljare den nuvarande kungen Muhammed VI dock har visat sig märkligt beredd att anpassa sig efter nya realiteter.

För ett avskräckande exempel kan man samtidigt se på Iran vars siste shah som sökte modernisera landet för snabbt avsattes, och vars instabilitet i dag oroar omgivande stater, eller på Nepal, som efter att kungadömet störtades 2008 driver utan roder.

Tidigare kungadömen i Tunisien, Egypten och Jemen misslyckades visserligen av flera skäl, så som alltför auktoritär ledarstil och tyngande band till den gamla kolonialismen, men det utesluter inte förtjänster. I fall t ex Egyptens avsatte monark Fuad II (avsatt 1953) erbjöd sig att ta över styret borde han enligt Nash inte bara avfärdas. För som en egyptisk observatör sade då Mubarak föll: ”Vi vill ha ett statsöverhuvud som står ovanför politiken – som drottningen av England eller Israels president”.

Inget säger att en monarki gör alla nöjda, men i författningsbunden form och med de krav som en monark möter (andra än en icke-monarkisk självhärskare) finns dock i ett kungadöme bättre chans till en gradvis reformprocess utan våld. Den som är för kungar i Mellanöstern måste kanske däremot försvara sig mot exemplet Saudiarabien, den urkonservativa wahhabitiska stat som haft denna styresform sedan 1923, och vars reformer går långsamt. Även i Saudi torde dock nya kommunikationsmedel och annat nu bädda för förändringar.

Utom monarkier skulle ett samråd med stabila och erkända former behövas. Här finns Gulfstaternas samarbetsråd, GCC, som behöver öka takten och införa en regelrätt tullunion. Men betänk att Tunisien, Libyen, Egypten och Jemen alla har sett regimer förändras, medan monarkierna har bestätt. Vad det lär oss, jämfört med det palaver som senast råder mellan stridande extremistgrupper i Syrien, är nog värt att begrunda.

Foto: S323ss

Annonser

0 Responses to “Monarkier – välgörande i Mellanöstern”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv