Konsten måste se alla livets sidor

Leïla Bekhti (Foto: Georges Biard)

Leïla Bekhti (Foto: Georges Biard)

Kjell Westö skrev i DN kultur (23.1.13) ett inlägg till försvar för den konst som inte förenklar eller ser tillvaron i svartvitt. Det var läsvärt, och tyvärr aktuellt. Märkligt nog delar även de som skriver från så kallad antirasistisk utgångspunkt ibland upp verkligheten så man knappt känner igen sig. Men även andra gör så.

En motvikt till den tendensen (brukar ibland kallas manicheisk) ger filmen Källan, som vann utmärkelser i Cannes-festivalen 2011. I Källan (La source des femmes) skildrar den rumänskfödde manusförfattaren och regissören Radu Mihaileanu en liten muslimsk reformrörelse på bynivå. I byn, som ligger i de nordafrikanska bergen, bärs folket av sina vanor, knutna till social rang, ålder och kön. Nu börjar kvinnorna fråga sig om de måste fortsätta att släpa vatten till hushållet från en källa högt uppe i bergen så som de alltid har gjort. Det tynger inte bara deras ryggar, det ger också risk för missfall hos gravida kvinnor.

Hur det hela förlöper skall inte avslöjas, om läsaren inte har sett filmen, bara att Leïla Bekhti är utsökt som den envetna och livsbejakande Leila. Källan har välförtjänst prisats för sin nyansrikedom, humor och vilja att låta alla berörda komma till tals. Kunde vi genom att begrunda vad källan vill säga oss – att eftertanke ofta ger mer än hetsighet då vi söker sanningen om stora frågor i dag – vore nog mycket vunnet.

Foto: Georges Biard

Annonser

0 Responses to “Konsten måste se alla livets sidor”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv