”Partyt är över” – när Lincolns land blev ett korthus

Vissa tror inte att USA kommer att fira sitt tredje århundrade som frihetens stamort. Men de ser oftast ekonomin, de växande statsutgifterna som det stora hindret.

Kanske är det värre än så? Tänk om USA inte mera kan uppbringa det ledarskap som en stor nation kräver? Med all den djupare träning, den mentala förberedelse, den inre disciplin och inte minst den fantasi, som detta kräver. Om såväl presidenter som senatorer och kongressmän låter sig tubbas att besluta så som deras egon, eller stora organiserade intressen vill? Om mutor och orättfärdiga belöningar blir regel och dövar all integritet och idealism? Om landet sakta eller gradvis – trots allt tal om att leda och ställa tillrätta ute i världen – bara sjunker ned i självupptagenhetens kaos och obetydlighet.

Två röster har i vinter fört fram detta budskap. De är inbördes olika. Men bägge råkar ha svensk anknytning.

Mike Lofgren är en tidigare hög insidertjänsteman i USA:s House resp Senate Budget Committees. Han var länge det republikanska partiet trogen, men säger sig nu ha sett för mycket.

PartyIsOver_MikeLofgrenLofgren tecknar i sin bok The party is over: How republicans went crazy, democrats became useless and the middle class got shafted bilden av ett parti som efterhand börjat offra åt antiintellektualism, som idiotförklarar sina demokratiska motståndare och på utrikesfältet neurotiskt-reflexmässigt väljer militära medel för att lösa konflikter. Lofgren belyser de enorma pengar som militär och annan offentlig upphandling omsätter. Han fasar inför mediernas smickrade följsamhet mot de maktägande, hysterin inför det nya som något alltid mer högtstående, oviljan att godta välgrundade argument och historiska perspektiv. Är då demokraterna bättre? Till del kanske, men maktens röta sprids menar han tyvärr i bägge de stora partierna.

RynClaes G Ryn, statsvetarprofessor i Washington, D C, tv-kommentator av amerikansk politik och nu även skönlitterär debutant, berör liknande frågor i sin helt färska roman A desperate man. Här möter vi en krets människor som vill se ett fortsatt fritt och decentraliserat Amerika i de bästa republikanska traditionernas namn och som därför upprörs i sitt hjärta över de politiska opportunister som släppt tömmarna och låtit statsutgifterna skena, allt medan korruption och militarism breder ut sig och intresset är noll för att värna delstaterna som oberoende samhällen. I boken organiserar en grupp frustrerade medborgare en statskupp, detta via ett nätverk dit besvikna nyckelpersoner från regerings- och säkerhetskretsarna värvas, alla i ständig rädsla för att den numera vittförgrenade övervakningsstaten skall komma dem på spåren. Spänningen trappas med van hand upp. Slutet blir knappast vad de sammansvurna eller läsaren har tänkt sig, men Ryn har under tiden inlevelsefullt och mångskiktat hunnit belysa den samvetsstrid som en av de inblandade tvingas utkämpa och hos vilken den civila olydnadens höga pris ges fin psykologisk relief.

Att Lofgren och Ryn trots sina åsikter har föga gemensamt är märkligt nog just det som fängslar en. Deras inlägg är inga reaktionära amsagor och måste tvärtom starkt rekommenderas.

Annonser

0 Responses to “”Partyt är över” – när Lincolns land blev ett korthus”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv