Herbert Tingsten och kulturkriget mot Sovjet

Var Herbert Tingsten på 1950-talet en länk i CIA:s spion- och påverkansnät? Tanken har just nämnts i pressen men förnekats, främst av statsvetaren Olof Petersson som skriver på en ny biografi över den gamle professorn. Det är väl känt att den liberale Herbert Tingsten starkt försvarade den segrande Västalliansen och inte minst som DN:s chefredaktör drev kravet att stödja amerikansk frihet mot sovjetiskt förtryck. Men var han verkligen en CIA-man?

Tingsten

Tingsten

Klart är att Sovjet bedrev spionage- och infiltrationsverksamhet i syfte att försvaga Västvärldens och främst USA:s tilltro till sin frihet. Dessa värvningsförsök gav utdelning då medlöpare vanns högt upp i de amerikanska federala myndigheterna. Som ett svar arbetade det nyupprättade CIA dessa år intensivt för att motverka den förre allierade, Sovjets, underminerande propaganda mot Väst. CIA sökte i sin kampanj även energiskt närma sig personer i västländerna vars bakgrund och prestige kunde ge arbetet trovärdighet. Det främsta instrumentet för sådan påverkan var organisationen the Congress for Cultural Freedom liksom en rad politiska och kulturella tidskrifter med brittiska Encounter i täten.  Men hos CIA togs uppenbarligen olika sorts kontakter och gjordes skilda överväganden. Ett var att amerikanerna främst borde satsa på personer i den politiska mitten och moderata vänstern. Inte sällan valde man faktiskt ut trovärdiga före detta kommunister, om de var villiga att vittna om sovjetsystemets mörka sidor. För några konservativa eller högermän ansåg sig inte CIA enligt denna strategi ha bruk.

Enligt det kriteriet kunde Herbert Tingsten ha bedömts vara en person som det var logiskt att närma sig. Om han i praktiken visade sig kallsinnig till att aktivt stödja den organisation som CIA använde sig av må det vara. Om Tingstens avvisande berodde på hans känsla för integritet eller på att CIA:s kampanj börjat få dåligt rykte kanske Olof Petersson kommer att reda ut. The Congress for Cultural Freedom kom snart att anses som en fasad för CIA:s propaganda liksom för strävan att hävda Amerikas intressen och flytta fram dess positioner. Det var inte riktigt så enkelt, men fler individer än Tingsten drog sig av detta skäl undan ett samarbete eller bedyrade sin oskuld.

Den som vill bekanta sig med CIA:s syften och metoder kan läsa Frances Stonor Saunders något skeva och svåröverskådliga men faktadigra bok The cultural cold war med undertiteln The CIA and the world of arts and letters (The New Press, 2000. Boken säljs f ö just på Hedengrens engelska rea). Att så många namn av olika idéprofil då i en eller annan form var villiga att delta i USA:s kampanjer kan i dag förvåna läsaren. Många sade sig då eller senare helt ha överraskats av att få veta att de pengar med vilka de avlönades kom från den amerikanska underrättelsetjänsten. Men alla kan knappast ha varit så ovetande. Entusiasm och hybris rådde. Amerikanerna gick stundtals för långt, och med CIA  sägs även en sorts lögnens kultur ha fått fäste i USA:s utrikes- och säkerhetspolitik.

I de kampanjer som the Congress for Cultural Freedom drev fanns såväl respektabla liberaler, konservativa och socialdemokrater som vurmade för vad de kallade en ”vital center,” som en sorts demokratiska missionärer som var mindre förstående inför olika nationers kulturella förutsättningar. Uppenbart är att vissa då CIA-stödda krafter, anförda av den förre trotskisten Irving Kristol, senare skulle komma att bilda kärnan i de s k neokonservativa som tog sig en växande roll under Ronald Reagans presidentskap och därefter. Såväl då de ägnade sig åt trotskistiskt propagandaarbete som då de efter avbön drev neokonservativa, utrikespolitiskt expansiva favoritteman kan man anta att det rörde sig om makt. Uppenbart är att likafullt de namn som CIA värvade, när bilden väl klarnat, skulle behandlas långt mer skonsamt än t ex de som samverkade med senator McCarthy och som inte ägde det fribrev som ett trotskistiskt vänsterförflutet utgjorde. Denna uppenbara skevhet som råder i synen på ett så nära förflutet förblir en gåta.

Annonser

0 Responses to “Herbert Tingsten och kulturkriget mot Sovjet”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv