Mot en fransk politisk kollaps?

När François Hollande med 48 procent av rösterna slog förre franske presidenten Nicolas Sarkozy hävdade många att vänstersegern skulle ge fransk politik en helt ny riktning. Den nye statschefen skulle verkligen lyssna på folket.

I mars i år slog Hollande efter att ha styrt landet i endast tio månader rekord i fråga om impopularitet. Bara 31 procent stödde presidenten. Därefter har siffran sjunkit till 26 procent.

Vid en demonstration den 24 mars vandrade franska folkmassor i iskyla den fyra kilometer långa vägen från la Défense till Triumfbågen. Demonstranterna var inga radikala studenter utan en uppretad medelklass som på detta sätt ville visa sitt missnöje med det nya lagförslaget om samkönade äktenskap. Det verkliga syftet med deras trots har dock snarast ansetts vara att visa stöd för en klassisk familjepolitik och för det löfte att föra landet åter till ”det normala” som Hollande själv utställt i valet.

François Hollande

François Hollande

Uppenbarligen ogillar regeringen Hollande deras tilltag. Det sägs att polisen fått en vink om att rapportera lägre siffror på antalet demonstranter än de verkliga och Le Figaro skrev att bilder tagna från en polishelikopter manipulerats i samma syfte. En son till utbildningminister Peillon skrev på twitter, att demonstranterna borde hängas offentligt.

Man kan i likhet med John Laughland (Spectator, 27 april) undra hur media skulle ha återgett händelsen i fall den ägt rum till exempel på Tahrirtorget i Kairo. Ett repressivt tillslag mot en ”fransk vår” med viljan att svepa undan en rutten administration som hamnat i otakt med stora väljargrupper, också sina egna? Eller i fall demonstrationen ägt rum i Kiev under den ”oranga” revolten och polisen prompt avlägsnat demonstranters tält, just som et grupp antigay-demontranter i Luxembourg-trädgården nu i april arresterades på anklagelsen att de drivit en ”otillåten” demonstration?
Kanske är det inte konstigt att de franska väljarna avskyr sina politiker och ger dem lågt eller inget stöd. Kanske bör man mer än om en gängse parlamentarisk partiväxling tala om en ”evig koalition” där regeringar rekryterade ur samma elit högt ovan regionala och andra intressen avlöser varandra utan att politikens innehåll nämnvärt ändras. I över trettio år har varje fransk regering förlorat sina val, utom Sarkozy som återvaldes 2007, då efter falska förespeglingar om att vilja bryta med mentorn Jacques Chiracs politik.
När folk rasade över socialistiske IMF-chefen Dominique Strauss-Kahns framfart signalerade det att man urskilt de solkiga band som hos honom förenar en abstrakt internationalism med en privatmoralisk kollaps. Samma sak då det nyligen avslöjades att förre franske budgetministern hållit ett hemligt konto på en schweizisk bank och ljugit om det.
Hollande är därmed inte en verklig förnyare. Han är på sin höjd en ny företrädare för den slitna och slutna teknokratiska elitklass, en av de ”män utan egenskaper” som när chansen ges förnekar folkets önskan om en konservativ traditionsvårdande politik, en man som låtsas lyssna så länge folket har avgörandet men som vid makten helst utnämner vänsterministrar.
Det vitala med fransmännens protester är ändå att en tyst majoritet nu visar sig ha fått nog och valt att höja sin röst.
Not: Sett i procent av de registrerade väljarna valdes Hollande förra året endast med 39 procent. Den demonstration mot samkönade äktenskap som ägde rum i Paris den 13 januari anses enligt polisen ha samlat 340 000 människor, enligt arrangörerna 800 000, i så fall den kanske största folksamling som någonsin uppmätts i den franska huvudstaden.
Annonser

0 Responses to “Mot en fransk politisk kollaps?”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv