Ett intergalaktiskt Israel träder fram

Kretsar Israel-rapporteringen kring passerade frågor? Som vem som har bäst rätt till den mark på vilken det judiska folket och palestinierna gör anspråk? Eller vilka som bör få medborgarskap och inte i Israel. Har landet nu kastat loss från det Europa och den västvärld som det känt sig ingå i men nu mest ser som en oförstående kritiker av sin politik? Håller spelplanen på att förändras, så att en rad tidigare frågor har blivit passé?

PintoDet menar historikern Diana Pinto i sin bok Israel has moved (Harvard University Press, 2013). Hon låter här en bild växa fram av en ny generation israeler som hellre söker sin lycka i det nya Asiens affärsmetropoler liksom i Sydamerikas och Afrikas begynnande ekonomier än i det Mellanöstern där tvisterna kring de gamla religiöst anknutna områdena har fått politiken att gå i stå.

Diana Pinto kallar det nya Israel ”intergalaktiskt” då dess unga individer gjort sig oberoende av en viss geografisk plats, det vill säga de gamla områden där 1940-talets nyodlare ryckte in medan arvet från Abrahams gudfruktiga folk och Masada-klippans dödsförakt ännu levde.

Pinto angar sin tes så: ”Israel anser sig i dag leva i sin egen cyberrymd i hjärtat av en globaliserad värld med allt fler asiatiska band. Det lever inuti sin egen utopi, i den bokstavliga betydelsen av en ’icke-plats’. Dess postmoderna framtid bygger på vetenskapliga innovationer, och ändå tycks landet rota sig i ett alltmer uråldrigt, rent arkaiskt förflutet vars grundsatser blir alltmer religiöst och etniskt exklusiva.”

Denna växling av synfält har skett i det tysta, allt medan omvärlden låst blicken vid ”tvåstatslösningen” och dess utsikter. Ett näringsliv som dragit nytta av militärens efterfrågan skapar samtidigt exporterbara vapen- och säkerhetssystem, medan en rad medicinska innovationer alstrar växande internationella företag, och det i ett urbant Tel Aviv men alltmer även i ett återjudaiserat Jerusalem reser sig luxuösa gallerior och residenskvarter. Pinto prövar skarpa beteckningar som ”bubbla,” ”autism” och ”multipla identiteter” för att fånga Israels nutida benägenhet att skära av från sina ”bengurionska” pionjärrötter för att alltmer isolera sig från sina grannar.

Dessa skeenden för på ett vitalt sätt också ”Israel närmare dessa stora asiatiska länder – Kina i första hand – som även de svävar mellan pragmatiska tekniska framsteg och metahistoriska tillbakablickande läsningar av sin egen identitet”. Synpunkten visar om inget annat att moderniteten har många ansikten och mycket väl kan frodas tillsammans med rigid fundamentalism.

Pinto ser som judinna delvis kritiskt på det Israel som ”rört sig” men går på ett märkligt sätt förbi de inslag av eskapism och verklighetsförnekelse som väl också ryms i de trender hon så väl skildrar. Vad blir det exempelvis av palestinierna om de lämnas åt sitt öde då territoriefrågan överges som olöslig, undrar läsaren. Hur ska israelisk politik kunna bindas i mer konstitutionella, mindre nyckfulla procedurer? Kan inte ökade chanser till egen försörjning av palestinierna dämpa konflikterna? Pinto är ofta så fängslad av sitt gnistrande, ”intergalaktiska” Israel att hon inte berör sådana frågor.

Bokens poänger kan till sist vara svåra att uppfatta för den som likt undertecknad inte precis dagligen följer vad som sker i Israel.

Se Financial Times recension av Pintos bok

Annonser

0 Responses to “Ett intergalaktiskt Israel träder fram”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv