Ungerns demokrati i nytt ljus

Ungern har hårt angripits i liberala och vänstermedier. Premiärminister Viktor Orbán ses trots det stora väljarstöd han äger som kall och frihetsfientlig, en folkstyrets och de mänskliga rättigheternas baneman som är principiellt antieuropeisk och enligt vissa utgör Östeuropas svar på Putin.

Vad gäller då frågan? Kan det handla om definitioner eller avsiktliga missförstånd? Den engelske journalisten John O’Sullivan har nyligen (National Review 20.10 2014) påpekat att Orbán snarare bör kallas en klassiskt liberal med dennes djupa skepsis mot 1900-talets statsorienterade (välfärds-)liberalism. Orbán vill sätta gränser för majoritetens intrång i den privata sfären och vill konstitutionellt inskränka statens makt.

John O'Sullivan (Photo: Dezidor)

John O’Sullivan (Photo: Dezidor)

I Ungern som till murens fall var en kommunististat behöll byråkrater och relaterade intressegrupper inflytande, även då landet blev fritt. Som ”liberalism” betecknar därför de vänsterdominerade medierna gärna de åtgärder som neosocialistiska regeringar 1994-98 och 2002-10 har vidtagit. Frågan är hur ”liberal” denna politik var. I EU har icke desto mindre gamla 1968:or och parlamentariker som vår Cecilia Wikström (Fp) stöttat denna ”välfärdsliberala” linje och fördömt Ungerns försök att skapa konstitutionella bromsar på statsmakten. Man har även sökt använda EU-sanktionsvapen för att stoppa Ungerns självbestämmande. Den strid som i dag hävdas pågå mellan ”demokrater” och en s k ”fascistisk höger” handlar i själva verket om detta.

Orbán har – även om han kunde ha klargjort det oftare – aldrig ifrågasatt liberala institutioner som yttrande- och åsiktsfrihet. Han har tvärtom sagt sig vilja respektera dessa landvinningar. Det han enligt O’Sullivan motsätter sig är den aktivistiska vänster som inte tror folkmajoriteten om att vilja sin egen befrielse och därför söker fastslå minoriteters rättigheter (som grupp-, inte individrättigheter) en gång för alla. Därmed bakbinder man framtida majoriteter så att de inte skall kunna rätta till tidigare beslut: ”Liberalismen förvandlas från procedurregler till sakpolitik som bekräftas av domstolar, avtal och internationella organ. Och väljarna mister allt inflytande över hur de styrs – eller kanske snarare förtrycks”.

O’Sullivan, som har Margaret Thatcher som förebild (han arbetade fler år för henne) menar att Fidesz kunnat trycka än mera på den fria marknadens fördelar. Men väsentligen är Orbán en kristdemokrat och klassiskt liberal.

Det ironiska är att den linje däremot, som EU-parlamentariker som Cecilia Wikström driver, innebär en att man avsiktligt tar över och omladdar centrala värdeord. Därmed normeras en sorts ”allmänvilja”, en rousseauansk jakobinsk strävan att människor bör ”tvingas att bli fria”. Den frihetstanken är demokratisk bara i den betydelsen, att den godtar val som av vänsteraktivisterna har berövats all äkta innebörd. Varför skall vi för att behaga EU:s extrema vänster utlämna det liberala folkstyret, som term och system, till sextioåttor, nomenklaturor och apparatmänniskor som har stulit och degraderat det, kan man fråga. Viktor Orbán vägrar för sin del att göra det, avslutar John O’Sullivan.

Photo

Annonser

0 Responses to “Ungerns demokrati i nytt ljus”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv