Amerikanska tepartyrörelsen skippar religion och invandring

När den nykonservativa vågen uppstod i president Trumans 50-tals-USA var den rätt olik sina europeiska kolleger. Mer evangeliskt religiös, mer inriktad på familjen, mer positiv till en fri ekonomi och inte minst mer antikommunistisk. Till det gemensamma hörde tonvikten på tradition och historia; man ville ha kvar länkarna mellan amerikansk och anglosaxisk kultur.

Idégivare som Russell Kirk, Peter Viereck och Robert Nisbet (liksom tidigare Irving Babbitt) gav den tidiga rörelsen ett ansikte. De var akademiker och klart mera kosmopoliter än senare högergestalter som ofta drog åt populism. Kirk och hans kolleger framhöll värdet av USA:s egen tradition men också av att vårda banden till ett klassiskt europeiska arv.

Rörelser som på senare år kallats ”höger” har ofta sprungit fram ur folkliga stämningar som utlösts av vrede mot skatter, centralism och en övertung federal byråkrati liksom en ”imperiell” presidentmakt som upplevts strida mot ett gammalt lokalt självstyre och en ödmjuk utrikespolitik. Till dessa folkliga protestfenomen hör den omskrivna ”Tepartyrörelsen” som för några år sedan rörde upp känslorna och även har utövat starkt och delvis obstruktivt inflytande på arbetet i kongressen.

Buchanan: Får nu stöd av yngre väljare (Foto: Kyle Cassidy)

Buchanan: Får nu stöd av yngre väljare (Foto: Kyle Cassidy)

Vad inte alla i Europa lagt märke till är en vital förändring som det sista året skett i Tepartyrörelsen. Det hävdar åtminstone Michael Lind, aktiv i New America Foundation. I ett aktuellt inlägg i brittiska Spectator (22.11) menar han att denna rörelse nu håller på att ändra prägel och bli ”mer brittisk”. Den var i början exempelvis mer aktivt religiös och mer positiv till massinvandring, medan den nu tonat ned det evangeliserande draget och även intar en mer restriktiv syn på storskalig invandring. Bakom förändringen ligger bland annat den minskande roll som USA:s religiösa höger i dag spelar. Amerika närmar sig gradvis europeiska nivåer av sekularism, och detta färgar även högerns syn på frågor som traditionellt äktenskap och trohet, abort och samkönade relationer. Det betyder en övergång till europeiserade attityder då gruppen ”unchurched” växer i dagens USA.

Amerikanska ungdomar är likaså mer accepterande än sina föräldrar till sex utom äktenskapet och till samkönade äktenskap. Men också i migrationsfrågan har de yngre växlat ståndpunkt. För en genomsnittsrepublikan var det tidigare öppna gränser som gällde. Förre presidenten Ronald Reagans amnesti för illegala invandrare hade partiets stöd. Nu däremot blir flera benägna att motarbeta amnesti för illegala invandrare. Om en invandringskritiker som Pat Buchanan för tio-femton år sedan framstod som isolerad, får han nu stöd av yngre väljare. Samtidigt vill en överraskande allians av arbetsgivare, intellektuella och vänsterliberaler se fortsatt öppen invandring, delvis taktiskt och för att uppväga förlorade arbetarröster.

Om Tepartyrörelsen i början tycktes libertariansk, framstår den i dag mera som en amerikansk variant av brittiska Ukip, fast utan karismatiskt ledarskap.

I dag bokstavligen tävlar många ledande republikaner liksom David Cameron i Storbritannien (och de svenska moderaterna) om att framstå som moderna och accepterande. Deras kongresskandidater tar avstånd från partiets tidigare abortmotstånd och bland årets nyinvalda befinner sig partiets första afroamerikanska kandidat. Republikanerna kommer i fortsättningen att kontrollera 29 legislaturer, det högsta antalet sedan 1928, och kommer att besätta 32 av 50 guvernörsposter, flera i traditionellt demokratiska delstater.

Man kunde tro att republikanerna genom sin invandringskritik skulle ha svårt att vinna latinos röster, men det betyder litet då dessa ännu bara utgör åtta procent av väljarna och därtill är koncentrerade till Florida och Kalifornien.

Lind avslutar: ”Republikanernas gradvisa övergång till ett ’brittiskt’ socialt modererat antiinvandringsparti för den infödda vita arbetarklassen kan tvinga även demokraterna att förändras. Då inte fruktan för den religiösa högern längre håller dem samlade har Wall Street-vänliga, neoliberala ‘Nydemokrater’ föga gemensamt med den bankkritiska populistiska vänstern. I fall nationella populister utmanar dem som verkar för frihandel och öppen arbetskraftsinvandring, kan Amerikas politisk framtid komma att likna dagens Storbritannien.”

Foto: Kyle Cassidy

Annonser

0 Responses to “Amerikanska tepartyrörelsen skippar religion och invandring”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv