Politiskt laddat Turkiet går till val med oviss utgång

Turkiet står i rampljuset inte bara genom sin roll mot det krigshärjade Syrien och mot dem som flyr från detta land. Den starka inrikespolitiska splittringen med anknytning till kurdkonflikten pressar också landets politiska ledare.

Inför valet kostar partierna på enorma valplakat, många fyller som detta en hel husfasad.

Inför valet kostar partierna på enorma valplakat, många
fyller som detta en hel husfasad.

Mindre än sex månader efter det val som bröt maktpartiet AKP:s 13-åriga parlamentsmajoritet går turkarna åter till val. Då tre fjärdedelar av landets befolkning är under 25 år är ledande politiker begripligt nog nervösa. Till de unga väljarnas oförutsägbarhet kommer att fler utlandsturkar väntas rösta än i det förra valet. AKP torgför sig liksom sist som statsbärande, men dess stöd hämtas till stor del i den lantliga östra delen av Turkiet. Partiet har hoppats återta 7 procent av de förlorade rösterna, men också övriga partier känner segervittring och många tror att valet kan utmynna i en koalitionsregering.

Det probleminriktade, kurdiskvänliga HDP (Folkliga demokratipartiet) som i somras oväntat ökade efter att ha ifrågasatt president Erdogans maktambitioner bildar i sig en osäkerhetsfaktor. Striden lär stå hård i 39 av landets nyckeldistrikt däribland Ankara.

Hemligheten med HDP:s framryckning i våras var att partiet lockade såväl liberaler som oroades över Erdogans linje som mer konservativa väljare. Kan HDP fortsätta den balansgången mellan grupper som i andra frågor står långt ifrån varandra, frågar sig många. Premiärminister Ahmet Davutoglou från AKP kan känna viss osäkerhet om hans parti återhämtar sig, men har i kampanjen föga överraskande anlagt en statsmannaprofil.

För AKP gäller det inte bara att vinna minst 43-44 procent. Man behöver också kunna rycka fram i provinser där man gick tillbaka i junivalet. Får inte AKP detta övertag kan en koalitionsregering bli utvägen. Då kan det också bli aktuellt att utlysa ännu ett val, vilket bland annat riskerar att landet polariseras än mera.

Turkiet uppvisar i dag en säregen blandning av ett traditionellt, familjevänligt samhälle i näranog medeltida anda, ny politisk radikalism och en nyliberal praxis som starkt är på väg att starkt förändra Kemal Atatürks 1920-talsrepublik. Ekonomin går bra, enorma infrastruktur- och andra byggprojekt pågår, inte minst söker man ersätta äldre bostadshus med nya och mer jordbävningssäkra. Landets sjukförsäkringssystem följer modellen ”statens kaka är liten men säker”. Erdogans löften bl a om nya infrastruktursatsningar kan ge AKP vind i seglen.

Premiärminister Davutglous tv-framträdanden ger bilden av en pålitlig statsbärare.

Premiärminister Davutglous
tv-framträdanden ger bilden av en pålitlig statsbärare.

I en intervju för Hürriyet Daily News (27 okt) hävdar den amerikanske författaren Noam Chomsky att Turkiets ”nyautoritära” omsvängning under Erdogan bör ses som en reaktion på EU:s njugga svar på tidigare turkiska inviter. Europa är i grunden ”rasistiskt” menar den kontroversielle språkvetaren och man ser inte Turkiet som en värdig blivande EU-medlem. När Erdogan inte fick något gensvar trots sina tillmötesgåenden, valde han helt enkelt och förutsägbart att återgå till en populistisk politik som han insåg hade givna stödgrupper.

Chomsky: ”Just nu agerar den turkiska regeringen på sätt som är extremt skadligt för landets folk, för hoppet om turkisk frihet och demokrati och för kurderna i deras rättmätiga kamp för grundläggande rättigheter. Och det gäller även internationellt. Turkiets roll i Syrien har varit extremt olycklig.”

Chomsky menar också att Erdogans grundläggande självhärskardrag varit viktiga, men att europeernas benägenhet att ställa nya krav så snart Turkiet hade uppfyllt de tidigare skapat en stegrad frustration som kan förklara den turkiska politiska omsvängningen. Det var inte längre idé att försöka, tycktes man resonera.

Tillfrågad om vad han ser som Turkiets starka sida svarar Chomsky: ”Turkiet kan ge Europa och den övriga världen verkliga insikter. Turkiet är det enda land jag känner där de utbildade gruppernas ledande element – journalister, akademiker, författare – har inte bara protesterat mot statens brott utan har företagit modiga civila olydnadshandlingar för att motsätta sig dessa brott, ibland även med svåra straff som följd. Detta sker inte överallt. I varje fall inte i Europa eller USA.” Sådana protester må avfärdas som igångsatta av en liten elit – ”vita turkar”. Enligt Chomsky kan nya protester i dag lätt återuppliva dem som ägde rum för ett tiotal år sedan vilket kan ge intressanta resultat.

Annonser

0 Responses to “Politiskt laddat Turkiet går till val med oviss utgång”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv