Kan DN ompröva sin linje när Jeanette Bonnier får en ersättare?

Dagens Nyheters ledarskribenter brukar säga att man utövar en rationell, upplyst och allsidig opinionsbildning. Man håller borta det irrationella och ”grumliga,” illiberala, det historiskt passerade och allt som inte anses försvarbart med rationella argument.

Personer som Donald Trump och Vladimir Putin är favoritmåltavlor. Och visst kan den republikanske presidentkandidaten Donald Trump hävdas vara en person med just dessa irrationella drag. Han pratar vitt och brett, han svänger sig med slagord medan analys och eftertanke tycks frånvarande.

Jeanette Bonnier (Foto: Peter Jönsson)

Jeanette Bonnier (Foto: Peter Jönsson)

Ändå erfar en läsare att tidningen nu i vår gått så långt i sin kritik, att den framstår som närmast vettlös och otillförlitlig. Trump fångar dock något påtagligt i dagens amerikanska opinion. Hans anklagelser saknar inte grund och hans budskap kan om fadäserna skalas bort även hävdas tilltala sansade väljare.Trump kan som president dessutom mycket väl komma att välja goda medarbetare. Hans Vita hus kan – även om kanske få i dag tror det – bli ett rationellt alternativ till både Obama och andra republikaner.

Vem kan motbevisa en sådan tolkning? DN försöker inte ens. Nu utmålas Trump med en kaskad av negativa uttryck som ett generalhot mot sitt land och mot hela världen. Han sägs sakna allt vad förnuft och ledarskap heter, samtidigt som han kallas en löjlig och chanslös outsider. Man kan fråga i fall det är värt att slösa krut på en sådan då – när nu den Hillary Clinton som sannolikt blir hans huvudmotståndare i valet är en så solid ’socialliberal’ som inte minst svenska folkpartister hävdar. Låt då för Guds skull den uppblåste skrävlaren Trump falla på eget grepp. Ha is i magen, kan en läsare tycka.

Men tidningen tar mot Trump i stället fram de tunga vapnen.Hur tunga de nu är. Samtidigt ignoreras i stort sett alla de konkreta samhällsproblem som Trump berör. Nyligen skrev ledarsidans Carl Johan von Seth att Trump ”är en pajas som inte bara saknar erfarenheter utan också tillstymmelsen till politiskt program. Även ryggrad och allmän anständighet fattas”. Trump tillskrivs med en psykologisk spekulation viljan att nå ”rädda och auktoritetstörstande väljare ur breda lager”. Han anses vara ”en kandidat för vita, smygrasistiska pensionärer.” von Seth avrundar med att varna för ”diktator Trumps framfart”.

Bland de röster som Dagens Nyheter nyligen släppt fram hör författaren Richard Ford som skriver: ”För oss [amerikaner] är [Trump] en sorts blandning av Joseph McCarthy och Benito Mussolini, och med ful frisyr: skävlande, gloende, mobbande, lättstött, ljugande, inte särskilt intelligent, grov, splittrande, okänslig och – med tanke på vad det faktiskt innebär att leda ett riktigt stort land – väldigt mycket värre än komiskt okunnig.” Blev han president skulle det vara farligt, enligt Ford. Trump är ”en av dessa oligarker – vilket gör hans nuvarande klättring ännu mer motbjudande och absurd… och enormt humoristisk, om han inte hade varit så vidrig”.

Termer som ”populistisk” använder tidningen flitigt om Trump, likaså om flera europeiska rörelser vilka samlar dem som blivit kritiska till hur den Europeiska Unionen styrs. Kultursidans tidigare chef Maria Schottenius späder på med att varna för politiker som lyssnar på folket: ”Att lägga örat till marken och lyssna på folket är snarast något en anständig politiker måste passa sig för i dag”.

Kolumnisten Roger Cohen (DN 7.3) kallar Trump för ”en modern Mussolini”, en person som inte bara har ”rovdjurets instinkt att hugga i halspulsådern,” utan äger ”ett råskinns temperament.” Han har ”visat förakt för pressen, smak för våld, en konsekvent brist på humanitet, ett allt förintande ego och skrävel om att han står över lagen”.

Dagens Nyheters alltmer självsäkre chefredaktör Peter Wolodarski skriver att Trump ”använder demagogens alla trick, spelar på fördomar mot andra människor och länder, gör de förenklade svaren till dygd och är extremt grov och förolämpande, ja, till och med öppet rasistisk.” ”Av alla skräniga populister som hemsökt västvärlden sedan Berlinmurens fall är Donald Trump förmodligen den farligaste”.

Ett par röster för dock – i självaste Dagens Nyheter – fram andra synpunkter. Det gäller då inte Trump, utan andra aktuella opinionsfenomen. Ledarskribenten Erik Helmerson (18.2) varnar för att visa oförstånde inför svenska väljares ängslan. Han skriver apropå vissa reaktioner på flyktingströmmen: ”…det är inte konstigt att även traditionellt flyktingvänliga människor blir skeptiska och rädda när de känner att det gått för fort, att Sverige inte hinner med. Flyktingbarn misshandlas på hemmen, deras egna barn kan få sämre skolgång. Den rädslan är inget att förakta eller raljera över. Den är djupt mänsklig.”

I det andra fallet gäller det Polen. Tidningens medarbetare Maciej Zaremba (21.2) säger sig i ett längre reportage förstå att många i hans tidigare hemland blivit irriterade, ja kanske ursinniga, över att de efter kommunismens fall fått fortsätta att dras med ledare utan vilja att lyssna på folket. Liksom att kommunisternas efterföljare nu tvingar på sitt folk åsikter och åtgärder som upplevs negativa, irrelevanta och förnedrande. Ledarna har drivit urbant progressiva frågor som konstgjord befruktning, partnerskap, könskvotering, och kyrkans intrång i politiken, påminner Zaremba om. Det är kanske inga frågor som berört flertalet väljare enligt Zaremba. De polska liberalerna ingick därtill en ”hemlig” pakt med kommunisterna 1989, varför landet aldrig upplevdes ha tagit sig ur den gamla regimens grepp. Zaremba ser själv den liberala politiken som en nödvändig utveckling, en modernisering. Han frågar retoriskt: ”Men behövde det gå så brutalt till, så utan känsla för smärtan i fallhöjden? Nu kommer i alla fall notan. Det är de onödiggjorda i tung industri och deras barn som tycks beredda att rösta på vilken högerextremist som helst, bara den lovar att göra slut på ’liberalerna’”.

Beskrivningen lär väl halta såtillvida som Zaremba primärt tycks vilja förklara vissa väljares nationalism med ekonomisk tillbakagång. Fler sidor finns nog att beakta. Han säger sig samtidigt vara förbryllad över att de på 1990-talet friställda gruv- och industriarbetarna inte kom att rösta ”vänster”. Synpunkten saknar inte intresse. Zaremba må känna sina gamla landsmän, men frågan är om man behöver vara så förvånad. Är det inte mera upplevelsen av en förlorad självständighet, känslan av att alltför mycket fortsätter i gamla hjulspår och att Moskvas och Warszawapaktens inflytande har övergått till ett vänsterliberalt EU som driver denna del av den polska opinionen?

Som sagt, Helmersons och Zarembas inlägg har båda publicerats i DN. En annan person med tyngd är nationalekonomen Lars Calmfors som bland annat skickligt och nyktert har analyserat svensk invandringspolitik på sätt som erinrar om de bästa internationella bedömarna. De nämnda personerna utgör dock en svag stämma i tidningen som i dag domineras av högljudda kampanjartiklar och tendensreportage. De nämnda liksom en handlfull lika fritänkande hotar tyvärr dränkas i en kör av angrepp där misshagliga åsikter och personer utmålas som antidemokrater och värre.

I veckan avled tidningens inflytelserika styrelseledamot Jeanette Bonnier. Med tanke på att hon tillhör ägarfamiljen och själv varit journalist kan man gissa att hennes frånfälle får betydelse. Det skulle rentav kunna ge en möjlighet att orientera om tidningen, från dess hårdnackade försvar för en extrem migrationspolitik. Detta skulle verkligen behövas. Både migrationen och läget i EU och USA behöver skarpare granskare än dagens smått sektiska ledarskribenter. Man måste för att få en inträngande bevakning i dag söka sig till de nya media och till utländska källor. Att ett land som vårt med tio miljoner invånare inte skall ha bättre mediekommentarer att tillgå i avgörande frågor är i sig faktiskt en skandal.

Foto

Annonser

0 Responses to “Kan DN ompröva sin linje när Jeanette Bonnier får en ersättare?”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv