Lugn – britterna överlever Brexit!

Vi hör efter Brexitomröstningen hur arga ”stanna”-anhängare luftar sin besvikelse. De riktar svekanklagelser mot motståndarna och gisslar medierna. Opinionsinstitut och prognoser ifrågasätts, samtidigt inte bara som landets två stora partier utan även Ukip råkat i kris. Bland de få som utåt behåller lugnet är vadhållningsfirmorna som uppmanar: ”Place your bets!”

Det är en tämligen ensidig post-Brexitbild som kablats ut i omvärlden. Man ser ett Förenat Kungadöme där badkarsproppen dragits ur och där snart bara bubblor på ytan vittnar om det som var.

Allt är dock inte kaos. En avspänd och direkt konstruktiv debatt förs redan. Många verkar ganska förväntansfulla, och Brexit-vännerna tycks inte alls så handfallna eller ångerfulla som det har sagts. Förslag duggar i medierna.

Det återstår att försöka pejla vad som drivit fram denna för många tydligen så överraskande åsiktsstorm. En del kommentatorer lägger en inkomstmatris vid sidan av röstfördelningen, och sluter sig till att det kort och gott är det fattiga, passerade Storbritannien som tagit hämnd på de rika, alltså på resursstarka kosmopoliter som tjänat på den globala ekonomin. Andra påpekar att det mönstret förstås också finns men att man har rätt att vara missnöjd med det globala samhällets avigsidor. Många påpekar att det inte är skamligt egoistiska motiv som förklarar utslaget nyligen. Det är inte heller rädsla för invandringen i sig som fällt utslaget, utan ”leave-sidan” vill ersätta EU:s tafatta hantering av flykting- och migrantkrisen med inhemsk, alltså brittisk kontroll. Frågan ingår alltså i ett större problemkomplex. Det är heller inte ”Ukip-kritikerna” som vann omröstningen, heter det, utan den sansade tory-linjens och Daniel Hannans EU-kritik. Det folk önskar är att det egna parlamentet skall återta lagstiftandet från Bryssel. Brexit blev därmed i grunden en demokrati- och ”lagstyres”-fråga. En tidningsledare menar att röstutslaget får ses som ett rungande förtroendebevis för den brittiska friheten.

Inte så få kommentatorer finner ”Stanna”-sidans tårar överdrivna. De påminner om att britterna varken är insulära eller xenofoba. Tvärtom är de sedan länge vana vid en öppen syn på sin omvärld. Attityden har inte minst med samväldesåren att göra, då man hela tiden har sett människor från Indien, Kanada och Australien med flera komma och gå. Att den sortens rörlighet inklusive den stora samväldeshandeln i viss mån styrs och hindras av EU-regler är klart – och detta har sin del i missnöjet.

Många också i Sverige har sett att platser som London röstade för ”Stanna” och tyder det som tecken på några i landet äger ett urbant synsätt. Brittiska journalister påminner dock om att Londons röstning har mera att göra med den stora andelen invandrare, som inte vill riskera att den fria rörligheten ändras så att de kanske tvingas lämna landet. Många britter har betonat att de utländska medborgare som vistas i England snarast bör få veta att de även fortsatt är välkomna där.

I en extra insändarsida i senaste Spectator skriver en läsare att om britterna har något att skämmas över så är det för att de vid EU-inträdet övergav samväldets kommersiella förmånsrätt (Commonwealth trade preference) , vilket begripligt nog upptogs illa av dem i samväldet vars släktingar har slagits för Storbritannien i två världskrig.

En Oxford-forskare vågar en gissning att ett Förenat Kungadöme utanför EU inte får svårare utan snarast lättare att skapa stabil vänskap och samarbete med Europas länder: ”För dem som känner som jag liksom riktiga européer blir det så mycket bättre att vara den vänliga grannen i huset intill än en oönskad inneboende i det grälsjuka familjehuset”.

En hög officer påpekar att EU liksom Nato där tydligt ledarskap saknats har haft svårt att smidigt samarbeta militärt då det inbegriper många länder med olika kultur och stabsregler. En militär organisation måste vara övad och kunna handla snabbt. Återigen får anglosaxiska länder och samväldesländer belysa hur man i stället kan arbeta. Mellan Nya Zeeland, USA och Kanada flyter det nämligen på bra även när kris hotar, och tre sådana länder ingår redan i en allians kallad ANZUS. Kan inte sådana former vara mer effektiva än både EU:s och Natos militärsamverkan? frågar sig fältmarskalk Guthrie.

Teknikforskaren David Deutsch påminner om att EU visserligen har stora fonder för att främja forskning. Han tror dock att mångfalden blir bättre genom att oberoende organ som Royal Society fördelar medlen, och han uppmanar även en ny regering att självklart låta utländska forskare stanna och att öppna ännu flera vägar för att få in skickliga akademikerämnen i landet.

Enligt en expert på EU-rätt Martin Howe har EG-domstolen tvingat brittiska domstolar att ignorera brittisk lag och tvinga på dem EU:s lagar. ”Inget annat handelsblock i världen utövar ett tvång mot sina medlemmar på detta sätt, så att det tränger in i de nationella domstolarna och pålägger dem ett lagverk genom vilket de inhemska lagarna upphävs. Vår nya relation med EU kan göra slut på detta och påbörja ett äkta samarbete,” fastslår Howe.

En insändare ondgör sig över ”illiberala” EU-tjänstemän som Vera Jourová, kommissionär för rättvisa samt konsument- och genusjämlikhet. Hon anser att vissa ämnen inte får diskuteras liksom att ”internet är till för yttrandefrihet, inte hatbudskap”. En friskolerektor i Bedford hoppas med Brexit få frihet att till skillnad från nu anställa vilka lärare han vill, inte minst flera personer ute från samväldet vars skolsystem är mycket lika det brittiska.

Den något maliciöse, skarpsynte författaren och psykiatern Theodore Dalrymple ser fram mot att det ”europeiska arbetstidsdirektivet” upphävs. Det kan göra att dagens industriella vård med stressande, proletariserade läkare och med patienter som får möta en handfull doktorer i ett enkelt vårdärende nu kan upphävas.

Man kan hoppas att britterna i och med Brexit i vart fall får ett uppvaknande i mer positiv bemärkelse, och att det kan frigöra krafter som tävlar med och utgör en förebild för de länder som stannar kvar inom EU.

Annonser

0 Responses to “Lugn – britterna överlever Brexit!”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Carl Johan Ljungberg Ph.D.

Kategorier

Arkiv